Adventshälsning 

”Vem är du Herre?” frågar sig Saul på vägen till Damaskus. Han har rest iväg för att förfölja kristna men blir övermannad av ett bländade ljussken och faller till marken. Utan överdrift kan man säga att detta möte med Jesus förvandlar inte bara honom utan hela världen och historien. Saul blir Paulus och världsmissionen tar sin början.

Ett av de vanligaste namnen på Gud i Bibeln är den helige. Ändå är det knappast Guds helighet som präglar förkunnelsen idag. Fr.o.m. upplysningstiden har människan hamnat i centrum på ett helt annat sätt. 1700-talsfilosofen Voltaire sa: ”Om Gud inte hade funnits skulle det ha varit nödvändigt att uppfinna honom”. Psykoanalysens fader Freud menade att tron på Gud har psykologiska orsaker: vi behöver tron för att klara svårigheter i livet. Om jag skulle våga mig på att säga vad som dominerar gudsbilden i svensk kristenhet i dag är det nog någonting i stil med att Gud är den som ger trygghet, tröst och frid. Det är inget fel med det -allt detta behöver vi- men något har hänt med perspektivet. Om vi tror att Gud i första hand finns till för att möta våra behov av välmående och tröst är det inte så konstigt om vi har svårt för bilden av Gud som den helige och upphöjde.

Författaren CS Lewis berättar om sitt möte med Gud: ”Jag kände mig som en snögubbe som … började smälta. Det började någonstans i ryggen – droppvis först och sedan i rännilar. Jag tyckte känslan var tämligen obehaglig”. I det längsta hade han försökt komma undan Gud och det han i första hand ville slippa var att frukta eller lyda någon annan än sig själv. Utifrån dessa erfarenheter skriver han: ”Somliga människor talar som om det vore ett nöje att möta den absoluta godhetens blick. De borde tänka sig för. Religionen är för dem alltjämt en lek”.

Kanske är beskrivningen av det väldiga lejonet Aslan i hans berättelser om landet Narnia en del av reaktionen mot denna ”lek”.

-Om det finns någon som kan se Aslan i ögonen utan att darra i knävecken, så är han antingen modigare än de flesta eller också simpelt dum. 

Är han farlig då? frågade Lucy.

-Farlig? sade herr Bäver, hörde du inte vad min fru sa nyss? Det är klart att Aslan är farlig. Men han är god. 

Farlig och god alltså. Samtidigt.

Här finns en flerdimensionell gudsbild att återerövra: ”Jag bor i helighet uppe i höjden men också hos den som är förkrossad och har en ödmjukande” (Jes 57:15). Flera av adventspsalmerna ger oss den fulla bilden: 

Han kommer från eviga fröjder,
han lämnar sin tron av kristall,
sin ära i ljusets palatser
och lägges på strå i ett stall

(Erik Nyström, Psalmer och Sånger 108).

Eller med Margareta Melins ord: 

Gud bor i ett ljus dit ingen kan gå
Gud kan vi ej se och inte förstå.
Men Gud kommer hit. Han vill vara här.
Så blir han ett barn som Maria bär

(Margareta Melin, Psalmer och Sånger 357)

Jan-Gunnar Wahlén

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *