Rapport från Evangeliska frikyrkans kongress 10-11 maj 2018
Under Kristi himmelsfärds-helgen deltog jag i Evangeliska frikyrkans kongress i Mariestad. Den största frågan gällde valet av nya missionsdirektorer. Sedan förra årets extra kongress har församlingar och enskilda nominerat 47 olika personer och av dessa intervjuades 7. Rekryteringsgruppen kom att stanna inför två namn: Linalie Newman och Ingmar Fors, vilka också valdes av kongressen. Linalie är 43 år och arbetar sedan tolv år som pastor i Johanneskyrkan, Linköping. Hon är gift med Jan och har fyra döttrar i åldrarna 11-19 år. Ingemar är 46 år och bor i Östersund. Han arbetar som rektor på Åredalens folkhögskola (tidigare Hållands folkhögskola). Han är gift med Hanna och har tre barn i åldrarna 16-22 år. Medan Linalies ledarskap varit inriktat på församling och andlig vägledning har Ingemar erfarenhet av att leda organisationer.
Vid förbönen för Linalie och Ingemar medverkade två tidigare missionsdirektorer: Lennart Hambre och Anders Blåberg. De nyvalda ledarna predikade sedan tillsammans om Nehemja bok som handlar om återuppbyggnaden av de nedrivna tempelmurarna. En viktig poäng är att detta arbete sker tillsammans och att man bygger ”bredvid” och ”intill”.
Vilka är de största utmaningarna för Evangeliska frikyrkans församlingar idag? -Den unga generationen, svarar Ingemar Fors medan Linalie Newman lyfter fram integrationen där vi som församlingar kan få vara förebilder på samma sätt som under demokratiseringsprocessen i vårt land.
Under kongressen presenterades nya församlingar och vi fick också tillfälle att möta en grupp från Mongoliet. Det var mycket gripande att höra dem berätta om hur de kommit till tro för 25 år sedan då Magnus och Maria Alphonce kommit till landet. I dag har de en vision om att sprida evangeliet vidare till alla provinser i Mongoliet.
Två av begreppen i EFK:s ideologiska grunddokument togs upp för samtal. Fredrik Wenell från Örebro teologiska högskola var en av dem som tog upp vad det innebär att vara en baptistiskrörelse. Han sa bl.a. att dopet innebär ett maktskifte; man avsäger sig en makt och går in under kärlekens makt. Baptismen handlar inte bara om troendedop utan om vårt förhållande till den världsliga makten. Vi behöver ha en nykter syn på staten; den är inte helt igenom god men kan möjliggöra fred, frihet och rättvisa. Vi ska ta aktiv del i samhället men komma ihåg att Guds rike kommer genom församlingen och inte genom staten. Vår frihet att tillbe och följa Jesus innebär också att vi vill värna andras rätt att välja livsåskådning (religionsfrihet).
Det andra begreppet som diskuterades var missionsinriktadoch här föreslog flera talare att det vore bättre att byta till ”missionell”. Det främsta argumentet som lyftes fram var att mission är en del av kyrkans djupaste identitet (”Som Fadern har sänt mig sänder jag er”) och inte en ”inriktning” som vi kan ha eller mista. Samtal om de två återstående identitetsmarkörerna (evangelikal och karismatisk) väntas vid senare tillfällen.
Jan-Gunnar Wahlén