Härom dagen hörde jag ett radioprogram om ”den historiske Jesus”. Denne ansågs vara någon annan än evangeliernas, framför allt p.g.a. orimligheter som underverken och uppståndelsen. På påskdagen firar den kristna kyrkan att Jesus uppstått från de döda. Men kan det verkligen ha hänt? En del menar att själva tron är det viktiga och att Jesus ”uppstod i lärjungarnas hjärtan”. I så fall är den s.k. historiska uppståndelsen ingen avgörande fråga. Ändå tror de allra flesta kristna att Jesus uppstod fysiskt på den tredje dagen. Är det möjligt att med bibehållen intellektuell heder tro på något som man i radioprogrammet kallade för orimlighet?
Först och främst ska man vara försiktig med att tala om ”bevis” i någon riktning. Jag har respekt för att den som inte tror på något ”oförklarligt” eller ”högre” är skeptisk. Särskilt då detta påstådda underverk skiljer sig från allt som man har erfarenhet av. Men det gäller faktiskt inte alla människor i den här världen. En hel del vittnar om händelser som är svåra att förklara utan gudomliga ingripanden. De flesta (men inte alla) av dessa berättelser kommer från människor i andra kulturer där man åtminstone delvis har en annan världsbild. Vi kan förstås hävda att de inte är lika upplysta som vi i Västvärlden men det kan man ju ha olika uppfattningar om.
Vilka skäl finns det då att tro på Jesu fysiska uppståndelse? Hur ska vi uppfatta evangeliernas berättelser om den tomma graven? Enligt en teori var Jesus aldrig riktig död när han togs ner från korset. Enligt en annan stal lärjungarna kroppen och spred sedan ut ryktet att han hade uppstått. En tredje förklaring handlar om att det var romarna som fört bort den döda kroppen, vilket kanske är det mest osannolika då de ju ganska lätt hade kunnat visa upp den för att få slut på ryktesspridningen. Det måste också ha varit mycket svårt för lärjungarna att komma åt kroppen då graven var bevakad. Dessutom befann sig lärjungarna i ett psykologiskt tillstånd som närmast kan betecknas som depression efter långfredagens händelser. Ett argument som är svårt att bortse från är att apostlarna och de första kristna fick möta svåra förföljelser för sin tro på Jesu uppståndelse. Det är svårt att tänka sig att de skulle ha varit beredda att utstå allt detta för något de visste inte var sant. Man kan invända att de kan ha trott väldigt starkt på uppståndelsen –även om den inte hade hänt- men då får man svårt att förklara den stora förändring som sker med lärjungarna, inte minst Petrus, mellan påsken och pingsten. Trots allt vad Jesus sagt finns det inget som tyder på att de skulle ha förväntat sig att Jesus skulle uppstå.
Jag tänker också på alla som påstått sig ha sett den uppståndne. Enligt evangelierna visade sig Jesus för sina lärjungar vid flera olika tillfällen under sex veckor. Paulus uppger att det fanns drygt 500 vittnen varav de flesta fortfarande var i livet och alltså kunde höras i frågan. Det lär inte heller ha funnits något grupptryck att tro på uppståndelsen då det kostade på att vara en Jesu efterföljare. Flera av vittnesmålen är dessutom mycket konkreta och handlar om att Jesus åt tillsammans med dem och att han lät dem röra vid honom.
Det här är inga bevis för att uppståndelsen ägt rum så som det berättas i evangelierna men ett resonemang utifrån trons perspektiv. Jag håller med om att den tidiga kyrkan satt sin prägel på Nya testamentets evangelier. Det märker man t.ex. genom att det finns fyra olika berättelser om Jesus och hans liv, vilka går tillbaka till olika vittnen och i sin utformning har olika betoningar. Men det betyder inte att kyrkan skapat dem. Mot det talar t.ex. bilden av lärjungarna som mycket bristfälliga efterföljare som sviker sin Mästare när han som bäst behöver deras stöd.
Kan det vara så att den återkommande kritiken mot evangeliernas (och samtida) berättelser om under och om Jesu uppståndelse hänger ihop med förförståelsen: ”under har inte skett eftersom under inte kan ske”?
Sen handlar kristen tro inte bara om ”försanthållande” utan också om tillit och förtröstan. Poängen med hela det här resonemanget är att Jesus lever och att var och en kan få möta honom, förvandlas av hans kärlek och bli hans efterföljare. Även tvivlande Tomas-själar! Jesu uppståndelse är också grunden för det kristna framtidshoppet: ”de dödas uppståndelse och ett evigt liv”.
Jan-Gunnar Wahlén
